Sagor från Kreta | 36

Det har diskuterats i många år om hundar förstår vad vi säger eller om det är intonationen, det vill säga hur vi säger det och betoningen som de förstår. Jag behöver inte vara smart på det, men jag har ändå en åsikt om det, precis som jag har om allt annat (vilket jag nog inte heller förstår).

Hösten 2015 fick vi en "ny" hund. Vi har haft massor av hundar och fött upp flera schäfer för brukshundar, så vi var inte helt ovana med att behöva ha hund igen. Vi valde att skaffa en grekisk hund, som vi fick genom en av de frivilligorganisationer som förmedlar sånt här, och som också gör ett jättebra jobb för att ge tak över huvudet, mat och sjukvård åt de många gatuhundar som fortfarande finns i Grekland, även om antalet har minskat avsevärt de senaste åren.

Vi fick hämta "Raki", som vår hund heter, på Köpenhamns flygplats och det gick väldigt bra. Inne i transportlådan satt hon tyst och väntade, och allt övervägande gick det väldigt bra. Även resan i bilen tillbaka till Skive, efter en 3 timmar lång flygresa, gick utan problem. Nu måste "Raki" integreras i det danska samhället. Det enda vi visste innan om henne var att hon hade blivit överlämnad till ett hundpensionat av sina tidigare ägare, att de hade betalat för en 14 dagars vistelse, men aldrig kommit för att hämta henne, varför hon hade att sitta på hundpensionatet ett haltande år innan man hade laglig befogenhet att vidarebefordra henne. Det är inte lätt när man, som "Raki", inte är vilt entusiastisk över andra hundar och det tar lång tid att finna tillit till främlingar.

Jag försökte det bästa jag har lärt mig för att hitta sakerna i "Raki" som hon är bra på och glad över, men det var lite av en uppförsbacke. Hon visste inte så mycket och förstod inte ett ord av vad jag sa, hur jag än försökte framhäva mina ord och väldigt snabbt stod det lyckligtvis klart att hon inte kunde tränas i någonting alls på samma sätt som jag har tidigare tränat schäferhundar.

En dag när jag var ute och gick med henne fann hon plötsligt att det fanns något på andra sidan vägen som hon behövde studera närmare, och eftersom hon inte var van vid trafik av något slag, var hon i en nu resande tvärs över vägen under rusningstid. Jag vet inte vad som just hände, men istället för att dra i kopplet eller säga stopp på danska kom det ur min mun "Stási" (stopp på grekiska) jag skrek oroligt att hon skulle springa ut på vägen, och vupti – hon stannade genast och satte sig. Och när jag nu höll på med grekiskan och jag hade kommit till henne så fortsatte jag på grekiska och sa "Pame" (vi ska) och hon reste sig och gick fint vidare med mig, varpå hon såklart hyllades till skyarna .

Sedan dess har jag fortsatt att använda en del grekiska ord istället för danska, och det fungerar fortfarande bättre än att säga samma saker på danska med samma grekiska intonation. Jag tror inte att det beror på att Raki är särskilt smart eller har ett öra för språk, men hon är VÄLDIGT grekisk i ordets bästa bemärkelse. Hon gillar att koppla av, älskar god mat och tycker om att ligga i solen. Det måste vara mer än väldigt varmt innan hon drar sig tillbaka i skuggan och den goda maten ska helst ätas i mysigt sällskap med oss ​​andra. Hon tigger inte vid bordet som vissa hundar gör utan lägger sig fint på golvet bredvid henne och väntar på hennes tur att ta en bit eller två och hon är alltid redo att hjälpa till när det gäller att ta av bordet, förutsatt det ligger lite extra godsaker. Om hon inte gör det är hon tydligt kränkt och går och lägger sig där hon kan ställa till som mest problem och alla kan se att hon har blivit förbipassad till den grad. Tja, vad kan jag säga….Raki är en sann grek, ingen tvekan om det.

Ha en trevlig helg och gå en skön långpromenad med hunden om du har. Annars får du gärna låna Raki om du kommer ihåg att prata grekiska med henne ;-)