Sagor från Kreta | 58

Men allt eftersom tiden går i ett glatt lager, sägs det. Det har i så fall varit en otroligt munter tid sedan jag satte höstens sista grupp gäster på planet från Kreta hem till Danmark, där vi hade spenderat en vecka med att smaka på en massa härligt grekiskt vin. Tiden har i alla fall gått fort, men jag undrar om det också hänger ihop med att det har varit mycket att göra i butiken här i Danmark. Först var det en årsredovisning som skulle färdigställas och sedan skulle vinterns största aktivitet, vår årliga "Apelsinens dag", planeras och lanseras och samtidigt har vi jobbat med en helt ny hemsida för Elenas resor, som faktiskt bara idag har 8/11- 19 kommit i luften, eller snarare blivit synlig på webben. Jag har inte så stor förståelse för alla tekniska aspekter av en sådan ny hemsida och så, men det är bra att det finns andra som har det. Jag tycker ändå att det är lite overkligt att man kan sitta hemma vid sin dator och skriva något och vupti, då kan alla över hela världen, som såklart har internetuppkoppling, se vad man har skrivit, kommentera, dela och skriva tillbaka .

Världen har förändrats kolossalt de senaste 50-60 åren och det kommer den förmodligen att fortsätta att göra. Vi människor är nog bara inte trådbundna för att kunna förstå allt, och det är nog lika bra. Men när jag ser mina barnbarn surfa på nätet och kommunicera med alla de vill, spela spel, få information, titta på film, lyssna på musik och allmänt använda nätet som det naturligaste i världen, kan jag inte låta bli att tänka tillbaka till min egen barndom. Då fanns det inga datorer, smartphones eller mobiltelefoner. Det fanns en skrivmaskin, som en gammal skärbräda där man måste anstränga sig för att trycka ner tangenterna hela vägen, så att de enskilda bokstäverna skulle kunna tryckas mekaniskt på papperet genom ett band, och det fanns en bakelittelefon med en vridratt och en stor tung telefonlur. Jag kan fortfarande minnas det speciella ljudet det gjorde när du hade vridit på ett nummer och ratten vände tillbaka. Ja, det var tider J . Men vi var ändå väldigt engagerade i de senaste nyheterna hemma i mitt barndomshem, eftersom vi var de enda i familjen som hade en TV, gott nog i svartvitt, där jag tillbringade mycket tid med att titta på Otte Leisner i skivparaden, som var en av de stora hitsen på tv. Vi var också bland de första att skaffa en färg-tv och det samlades vi om med både min moster, farbror och inte minst min morfar, som faktiskt tyckte det var lite dumt med färg-tv, men gärna tog på sig sin tunga kikare för att få full vinst av tv:n och satt sedan och klagade lite på min farbror Sven, som gärna somnade innan tv-programmet hade börjat och satt och grymtade lite innan min morfar själv somnade och snarkade högt och med sin kikare hänger i mungipan.

Tja, jag antar att det var en helt annan historia som jag just blev inblandad i där. Just nu tycker jag bara att de närmaste månaderna, eller exakt 155 dagar, också måste gå lite fort. För om 155 dagar är jag på mitt älskade Kreta igen för att välkomna nästa års första gäster i Elenas resor, som kommer ner för att uppleva den grekiska påsken, få en massa upplevelser och en härlig semester. Och så fortsätter det och fortsätter med flera grupper av gäster under våren och hela sensommaren. Om du vill åka på någon av de resorna kan du se vad vi erbjuder under 2020 på elenasrejser.dk och jag kan garantera att det kommer att bli kul.

Ha en trevlig helg och kom ihåg att njuta av varje sekund så att tiden inte går för fort.