Sagor från Kreta | 71

Vad är meningen med livet?

Det är något som människan har frågat sig själv genom tiderna. Varför är vi här och vad är syftet? När slutar det, när började det och vad händer efter döden?

Alla dessa frågor hör ihop med meningen med livet. Människan är besatt av att alltid behöva ha en mening med allt, för om det inte finns någon mening – vad då? Det behöver inte alltid finnas en mening med något, men det spelar ingen roll, för människor är extremt skickliga på att skapa betydelser som faktiskt inte finns.

Ur ett grekisk filosofiskt perspektiv är tanken att människan ständigt måste utvecklas till sin fulla potential. Men visserligen... det är en mycket filosofisk betraktelse. Det är dock också en betraktelse med ett visst innehåll, eftersom grekerna historiskt sett har lyckats utveckla sin egen potential, vilket har tagit sig uttryck i bland annat några av de uppfinningar och styrelseformer som vi fortfarande placerar vår förtroende för till denna dag och som är helt grundläggande för vårt samhälle.

Visste du att det var grekerna som uppfann duschen som vi känner den idag. Ett system av akvedukter transporterade vatten till stora offentliga bad, där rika och fattiga tvättade och badade. Omklädningsrummen påminde om dagens idrottshallar – även med klädhängare – och grekerna utvecklade system för att leda bort avloppsvattnet igen. Romarna tog över och förfinade badtraditionen, men efter Romarrikets kollaps var den ädla traditionen att tvätta sin kropp mer eller mindre bortglömd fram till 1800-talet.

Det var också grekerna som hade stort inflytande på matematiken. Långt tillbaka i Babylon och det gamla Egypten - tillbaka till 3 000 före Kristi födelse var matematiken känd. Aritmetik, algebra ("bokstavsaritmetik") och geometri användes i affärer, inom byggnad och konstruktion och inom astronomi, men inte förrän grekerna tog fäste under antiken (600-300 f.Kr.) började en systematisk utveckling av matematiken. Sedan dess har miljontals skolbarn kämpat med den pytagoreiska triangeln, trigonometri och "det gyllene snittet".

Grekerna "uppfann" eller åtminstone också introducerade juryn omkring 500 f.Kr. Alla hade rätt att ta en motståndare till domstol, och en domare beslutade – efter att ha hört parterna – om målet kunde beläggas. Juryn kan bestå av upp till 500 personer för att undvika möjligheten till mutor. Ingen hade råd att muta så många, och nämndemännen fick svära att de skulle ge lika stor vikt åt båda parters vittnesmål. Låter det samtida..?

Kanske ännu mer modern är pizzan som vi antingen köper på den lokala Pizzaria, gör själva eller köper en fryst från snabbköpets frysdisk. I antikens Grekland gillade man att täcka sitt bröd med ost, olja och kryddor. Grekerna kallade den Pita och det är rimligt att anta att den under århundradena har blivit den välkända pizzan. Själv är jag nu nog mest benägen att tro att pizza, som vi känner den idag, kommer från Neapel. Men det är inget jag säger högt när jag då och då får en pizza med mina grekiska vänner, för då ska jag nog få den läst och undertecknad.

Nåväl, man blir riktigt hungrig efter att ha suttit och granskat pizzans ursprung, så den kanske borde stå på bordet ikväll. Mina egna favoriter är definitivt de vi gör själva i vår pizzaugn på altanen på sommaren, men det är fortfarande lite för kallt för att stå ute och laga mat, men som tur är går vi mot varmare tider nu.

Och för att avsluta i början av detta lilla matprat så har det också alltid varit en öppen fråga om man äter för att leva eller lever för att äta. – Det bestämmer du själv.

Trevlig helg.