Kretas raviner

Utdrag ur boken

Mörkret låg nu tätt över området, och vi kunde inte se särskilt mycket, men i det svaga månskenet hittade vi ett träd vars grenar verkade stabila, och vi klättrade försiktigt ut i det och ner, hängde till sist i armarna och hoppade det sist. bit. Då var vi nere! Men våra bekymmer var inte över, ty det gick upp för oss att vi varken kunde gå framåt eller bakåt, eftersom det fanns fallna träd på båda sidor. Så vi var instängda här i mörkret. Det ville vi inte acceptera så vi höll ett litet samråd om vilken väg vi skulle försöka ta oss ut. På ena sidan kunde vi bara se mörker mellan grenarna, men på den andra kunde vi urskilja vattnet, som glittrade i månens sken, så vi tänkte att det måste vara där vi skulle försöka ta oss ut.