Sagor från Kreta | 49

Idag har jag suttit och ätit lunch med min väldigt duktiga långvariga vän Pantelis. Senast jag var här nere (för en bra vecka sedan) bjöd han mig på lunch, och det var nu dags att äta den. Vi hade hittat ett avskilt bord i hans gamla krog Romeos Family Restaurant, som sonen Manthos tog över för ett antal år sedan. Men vi borde inte ha något av det på menyn, inte för att det inte är gott, för det är det till den grad, utan istället hade han valt en typisk kretensisk rätt som hans fru Petroula hade lagat hela förmiddagen och det fick bli en riktig herrlunch, bara han och jag, och vi skulle inte ha för snygga kläder, var jag medveten om, för vi var tvungna att äta med fem klor och en gaffel.

Menyn bestod av sniglar, som hade plockats upp några dagar innan på det "heliga landet" Geroskinos, på väg ut mot den pittoreska Balos-lagunen. Här sägs det vara några av de bästa sniglarna man kan föda upp, och det tycker jag inte är helt fel. "Sniglarna kommer ut på kvällen för att de hatar den nedgående solen, så hela dagen gömmer de sig under några buskar, stenbitar och andra platser där de kan undvika solen, och på kvällen kommer de ut för att de har blivit hungriga och måste hitta lite mat. Men det är jag också, och jag är mycket smartare än dem, för då går jag bara lugnt ut och hämtar de jag behöver och tar med mig dem hem, säger han medan vi precis hunnit skära de färska. bakad bröts i flera stora bitar. Det är också viktigt för den här rätten att det är stora brödbitar, eftersom de måste användas för att få den underbara såsen som sniglarna tillagas i.

"Jag rengör alltid sniglarna först innan jag lagar dem", säger Pantelis. "Inte för att det är strikt nödvändigt, men det är nu bäst att veta att de är helt rena", säger han. Det görs här nere genom att ge de hemförda levande sniglarna en god portion mjöl som de han leker i och man byter bara några gånger tills mjölet inte längre tar någon färg av något slag. Sniglarna tillagas sedan i kokhet olivolja, med nygjord tomatsås, vitlök, olika kryddor, stora potatisbitar och squash och finhackad lök. Sedan är det faktiskt bara att stå och puttra tills potatisen är helt mör och nästan faller isär när man skär den med en gaffel.

Eftersom jag inte är van vid att äta sniglar var jag såklart lite förvirrad till att börja med, men jag fick snabbt kläm på det, för det finns ett bra litet knep för att få ut snigeln ur huset utan att förstöra den . Man knackar gaffeln på snigelhusets spets på toppen av huset några gånger utan att huset går sönder, och sticker eventuellt in en av gafflarnas yttersta spetsar försiktigt i det lilla som återstår, då lossnar den från huset och kan dras ut lika bra.

Jag vet att alla inte gillar sniglar, men när de kommer direkt från det heliga landet Balos, av vissa kallat Kretas utpost till paradiset, är det svårt att inte ha en gudomlig tanke för denna vackra och riktigt enkla rätt. Men som Pantelis säger, man får bara ta det man kan äta när man får ut sniglarna, för det måste räcka till alla. Jag älskar när det finns en liten twist på historien som mer än allt berättar om kretensarnas inställning till livet, men jag älskar också när Pantelis säger att han ibland gör en Saganaki med små finskurna bitar av snigel i, garnerad med Graviera ost och toppad med iskall riven fetaost, och hans vänner äter det med stor njutning trots att de inte gillar sniglar, och när de frågar vad det är säger han bara: "Jag är inte säker på att jag vet så mycket om det, eftersom det är Petroula som gjort det, men det smakar utmärkt" varefter han ler på ett stort leende.

Ett speciellt vin passar förstås också till sådana här sniglar. Det är en Romeiko av vår egen uppfödning, blandad med en obetydlig mängd Syrah, att avnjutas kall med isbitar i. Så det är faktiskt inte alls så tokigt även om det inte ser mycket ut som ett rött vin som det. vi vet hemma.

Skulle din väg falla förbi Romeos Family Restaurant ska du nog inte räkna med att få sniglar, eftersom det är en längre process och svår att hantera när du bara kan ta de sniglar du kan äta. Men du kan förvänta dig att Pantelis står utanför och glatt berättar en historia och helt glömmer bort att du kanske precis har kommit för en god, vällagad måltid.

De närmaste veckorna kommer våra gäster i Elenas Gruppresor att få nöjet att träffa hela familjen här nere, med eller utan sniglar :-)

Trevlig helg.