Sagor från Kreta | 48

Just här i början av september månad drar den stora sardinfestivalen i Chania igång. Det är ett årligt återkommande evenemang där man hyllar de små, smakrika fiskarna som utgör en stor del av både den kretensiska dagliga kosten och en ännu större del i näringskedjan i havet som omger Kreta.

På stranden i Nea Chora och Souda serveras grillade sardiner i mängder till alla som går förbi och självklart med färskt vitt vin eller Retsina som sig bör. Det hela är kryddat med traditionell kretensisk dans till levande musik, och festligheterna varar i flera dagar.

Ja, kretensare är bra på att skapa en fest och missar aldrig ett bra tillfälle att arrangera en och det finns många exempel på hela Kreta att peka på. Många av dessa festivaler, som de kallas, finns faktiskt listade på olika internetsidor sorterade efter region, typ och datum, så oavsett vilken tid på året du besöker Kreta kommer det att finnas någon festival någonstans på ön. Bakom de flesta av dessa festivaler står de enskilda kommunerna och regionerna, som ekonomiskt stödjer dessa aktiviteter och är med i planeringen. Det är dock de lokala krogarna och kaféerna, bönder, fiskare och andra handlare som är ryggraden i evenemangen, där kyrkan ofta spelar en stor roll som aktör, då många av de högtider som hålls också har någon form av religiös element. Här i september hålls till exempel "korsets högtid", där fokus ligger på korsets betydelse och historien kring korset, men där det också är en fest som samlar många människor, så att de kan sitta ute och njuta av det en kväll, med god mat, lite vin, sång och dans.

Man kunde önska att vi i Danmark hade ett lika starkt band mellan kyrka och samhälle som man har på Kreta, där kyrkan inte bara är en plats som de flesta besöker för bröllop, begravningar, dop, konfirmationer och julafton. Men det hör inte längre hemma i vårt danska samhälle, precis som det gör på Kreta, där kyrkan är tätt integrerad i samhället och en helt naturlig del av vardagen.

I Danmark skulle vi nog också himla med ögonen om den lokala prästen iklädd prästklänning gick in i närmaste snabbköp eller till den lilla lokala mataffären och handlade lite och sedan släpade hem varorna i stora bärkassar. För oss skulle det verka helt fel, men i hela Grekland är det en mycket vanlig syn. Idag är det också en vanlig syn att se både präster och munkar gå runt i gatubilden med mobilen mot örat. Vem de pratar med är okänt för mig, men kanske är det en ny trend till en direkt koppling till högre makter som jag inte har fångat alls ännu. Men det gör de, och både sms och andra sms verkar fungera bra när de inte bara finns på Facebook, som så många andra.

Men jag tror att det är lite av det upplyfta och högtidliga när en präst springer runt i staden med huvudet djupt böjt mot sin smartphone och skrattar ur sig när det kommer ett kvickt inlägg eller en rolig video. Det är dock mer uttalat när prästerna eller munkarna står som omogna tonåringar och delar sina erfarenheter med varandra med sin smartphone i handen. Brave new world måste man säga och jag är inte säker på att jag själv tycker så mycket om den, men den är ett uttryck för den tid vi lever i och varför skulle inte präster, som alla andra, kunna använda de moderna medlen av kommunikation hittas i dag.

Men när det kommer till Sardinfestivalen eller någon av de många andra festivalerna stannar mobilen i fickan, för då måste festen hållas och den finns där.   

Kaló mína (bra månad till dig)