Sagor från Kreta | 2

Sista dagen på Kreta för Elenas gruppresor i år.

Så vår första resa med Elenas Grupperejser ApS går sakta mot sitt slut. Det har varit ett nöje att ha våra 8 gäster på besök här nere och mycket glädjande att den lilla gruppen otroligt snabbt förvandlades till en sådan liten sammansvetsad familj. Det har varit en fantastiskt fin stämning från dag ett, så det är ingen stor grej att vara reseledare för ett sådant gäng.

Jag tror faktiskt att jag har smittat deltagarna med min egen kärlek till Kreta, för alla har redan sagt att de definitivt vill komma hit igen. Jag vet inte om det bara blir Elenas gruppresor eller om de väljer att åka ner hit på egen hand, men det kan vara riktigt kul att ta med samma grupp på en annan resa hit nere någon gång.

Jag tvivlar inte på att gästerna, där endast en deltagare varit på Kreta tidigare, alla har fått många nya intryck och spännande upplevelser med sig i bagaget. Men det är nu också jättekul att jag själv hela tiden hittar nya platser och upptäcker nya sidor av Kreta även efter 13 år, då jag har kommit hit flera gånger varje år, och stannat här länge. I år har jag hittat min nya bästa vän, Manolis Tsouris, som är en konstnär med stort K. Han täljer allt i trä, (olivträ förstås) från de minsta bruksföremålen till de största skulpturerna. Han säger själv att man i hans verkstad i den lilla staden Topolia på västra Kreta kan uppleva vad som händer när "trä möter galenskap". Om Manolis är galen eller inte i sitt uttryck kan jag inte säga, men en sak är säker – han är väldigt olik alla andra jag känner. Även hans förpackning är ett konstverk i sig och ingenting lämnas åt slumpen.

Ett besök i hans verkstad börjar med en kopp grekiskt kaffe och en flaska vatten om du känner för det, och sedan kan du gå runt och se alla unika konstverk, både stora och små, som han producerar över vintern. Skulle du känna för att köpa något i hans butik får du en upplevelse långt utöver det vanliga bara i sättet han slår in varorna. Men ett bra råd om du besöker hans verkstad är att avsätta gott om tid, för det tar snabbt en timme eller mer bara att se hans butik, och ännu längre om du också vill få några historier på vägen om den långa -hårig och helskäggig trollkarl med den varma glimten i ögat. Jo, ja, och då måste man också ha tålamod att vänta på att varorna man köper ska slås in på sitt alldeles egna och väldigt personliga sätt.

Idag ska vi på vinprovning på Dourakis Vingård, där gästerna kommer att få smaka och välja ut några av de viner som vi snart ska ha i Elenas butik i Danmark, så det tror jag att alla ser mycket fram emot. Ikväll avslutar vi på typiskt grekiskt vis, med helstekt helt lamm på spett och livemusik till utsikten över solnedgången över Medelhavet, innan gästerna åker hem imorgon.

Trevlig helg allihopa och håll utkik på bloggen där det kommer nyheter från greken redan nästa fredag.