Sagor från Kreta | 24

Om du är en av dem som regelbundet följer vädersituationen på Kreta har du de senaste veckorna kunnat se att den annars så vackra soliga semesterön har förvandlats till ett intermezzo av regn och rusk, som härjat och förstört till en viss grad , som bara sällan har setts tidigare på de breddgraderna.

Vägar har rasat och lämnat meterdjupa hål, historiska solida stenbroar har spolats bort och skurit av några av de många små idylliska byarna i bergen från omvärlden och stora mängder vatten har orsakat översvämningar i hus och butiker. Nej, det är definitivt inte Kreta vi känner till just nu, men ändå är det något väldigt bekant med kretensarnas reaktion. Hela vägen upp genom historien från tidernas gryning har kretensarna visat okuvlig viljestyrka på gränsen till det extrema. Det finns i stort sett ingenting som kan få ner en kretensare och få dem att tappa modet - detta har bevisats flera gånger. Jag vet inte om det beror på häftig envishet eller helt enkelt är ett resultat av att man som kretensare inte vill luras av någonting eller för den delen låta andra bestämma över en, jag vet inte, men det vet jag inte. är åtminstone ett faktum, som inte är på väg att vika.

Jag pratade häromdagen med Katie, som är kontaktperson hos en av våra vinleverantörer på Kreta, och samtalet föll automatiskt på det dåliga vädret som varit på Kreta den senaste tiden. "Ja, det är lite dåligt", sa hon, "men nu ska vi få några nya broar och vägarna ska lagas, så de blir bra igen innan turistsäsongen drar igång - det blir nog bra." sa hon full av optimism. I samma andetag berättade hon också att de varken haft el eller vatten det sista och ett halvt dygnet, men nu när det kommit tillbaka fanns det ingen anledning att gå och irritera sig på det längre.

Den gamla historiska stenbron Kerriti i Alikiona kollapsade i måndags och spolades bort i bitar. Men redan på tisdagseftermiddagen anlände militärens ingenjörstrupper med en större fordonskonvoj och en ny provisorisk bro, som man började etablera tidigt på onsdagsmorgonen och skulle vara fixad och klar redan på fredag. Och så sägs det att kretensare och greker i allmänhet är tråkiga och lata. Det är de absolut inte om det är något som är viktigt att få ordning på tillsammans och något som på något sätt skadar eller förstör närområdet eller ön. Sedan etablerar de snabbt en enorm volontärarbetsgrupp, redo att göra vad som helst, för att återställa allt som kan ha förstörts.

Så med den här lilla novellen från Kreta från förra veckan kan jag bara säga: Kalós ílthate (hälsa) till kretensarna och ta av mig hatten för deras förmåga att aldrig låta sig slås och varken låta andra eller vädret bestämma och enskilda kretensare. Det verkar vara vad man med rätta kan kalla både frihet och mod.

Bra helg