Sagor från Kreta | 33

Så valet har utlysts, inte bara i Danmark, utan även i Grekland, där det dock är kommunalval som ska hållas den 26 maj 2019.

Jag har upplevt flera val på Kreta och det är nu inte så stor skillnad mellan ett val i Danmark och ett val på Kreta. I grund och botten är det lika förvirrande och vallöften virvlar i luften fram till valet från alla håll och glöms lika snabbt bort igen så fort omröstningen är över.

För ett antal år sedan ställde jag faktiskt själv upp i kommunalvalet i Danmark, men blev inte invald, och det var nog lika bra. Jag tror inte att jag personligen har det tålamod som behövs för att sitta i ett kommunfullmäktige, och skulle utan tvekan lätt hamna på kollisionskurs med de flesta, eftersom jag inte köper in mina positioner. Just på den punkten har jag nog också skaffat mig lite för mycket grekisk mentalitet, kommer nog en del att tycka.

För kretensarna är kommunalvalet väldigt viktigt, eftersom det handlar om närområdet och om den egna ön som de helt klart helst skulle se fristående från resten av Grekland. I generationer har kretensarna varit en bricka för många nationaliteters herravälde, men har också gång på gång bevisat att de lätt kan klara sig själva. De är helt enkelt inte så bra på att rätta sig efter andras regler och regler, eftersom det går emot deras uppfattning om oberoende. Men även om ett kommunalval på många sätt liknar ett danskt val, har kommunalvalet på Kreta minst lika stor betydelse som ett riksdagsval i Danmark, och de sittande borgmästarna på Kreta har under de senaste veckorna gjort vad de kunnat. att uppvakta väljarna på alla tänkbara sätt. Men vallöftena är lika stora inför valet på Kreta som i Danmark och glöms också lika snabbt av politikerna. Ett litet exempel är att det de senaste 20 åren har pratats om att räta ut en liten väg i Agia Marina. Det är så smalt att 2 bilar bara kan passera exakt och det är helt omöjligt när det står parkerade bilar på den ena eller andra sidan. Det har som sagt diskuterats i många år om vägen ska rätas ut eller inte. Visst har det också diskuterats att parkeringsförbud ska införas, men vad skulle det hjälpa. Alla parkerar ju där det finns plats och ingen lyder parkeringsskyltar av goda skäl. När jag var på Kreta förra veckan med en grupp fick vi parkera vår lilla minibuss i Chania. Det var bra skyltar där det stod att det var ett betalområde och att man kunde lösa ut en biljett i de uppsatta biljettautomaterna. Men när folk ändå inte betalade hade de bestämt sig för att släppa betalningen men inte ta bort skyltningen, med resultatet att folk som behövde parkera som vi desperat gick från en parkeringsautomat till en annan, bara för att konstatera att ingen av dem fungerade eftersom myntfacket var stängt. En politiskt enkel lösning på ett problem man ändå inte kan göra så mycket åt. Den lilla vägen i Agia Marina är fortfarande inte enkelriktad och det finns fortfarande parkering där det finns plats. Därför har det pratats mycket om att uträtningen nu efter 20 år skulle kunna bli något, för idag är det betydligt mer bilar och trafik nu än vad det var när frågan först togs upp. Nu har dock problemet ändrat karaktär. Kommunchefen har gått med på att vägen ska läggas om, men att alla som äger fastigheter på vägen ska vara överens om vilken väg omläggningen ska gå. Nu är det ett problem, för det kan man inte alls komma överens om.

Den kretensiska känslan av självständighet är subtil och ofta svår att förstå.

Här i början av året, när kraftiga regn och smältvatten från fjällen spolade bort vägar och broar på flera ställen, fick allt detta återupprättas innan den stora turistsäsongen drog igång. Men sånt här är dyrt och pengarna måste till viss del komma från staten. Men precis som med allt annat, sånt här gillar att vänta, så en borgmästare tog ett snabbt beslut när invånare i ett område som hade varit isolerat klagade och ville ha tillbaka sin primära tillgång till byn. Borgmästaren kunde inte skaffa erforderliga medel till arbetskraft, men hade däremot allt material liggande på kommunens tomt. Så för att få alla att anpassa sig sa han till medborgarna från byn att de kanske kunde komma för att "låna" materialet från kommunens torg efter mörkrets inbrott, och sedan själva etablera tillträde till staden. Och vips – dagen efter återupprättades vägen.

Om det är politiskt korrekt eller inte är inte upp till mig att avgöra, men det är åtminstone en lätt och väldigt grekisk lösning.