Sagor från Kreta | 44

Om en liten stund - närmare bestämt lördag imorgon den 3 augusti åker gamla Halle på semester här med fru Halle, och är det några som skulle tvivla kan jag avslöja att i år går resan till Kreta. Ja, vad mer – vi vet inte så mycket annat och Kreta är och kommer att bli vårt andra hem, om inte i princip det första. Vi ska ner och slappa i 3 veckor och bara njuta av livet och varandras sällskap och sedan bara göra något som jag tror att jag är världsmästare på - gör ingenting :-)

Det var en gammal grekisk filosof som en gång sa: "Om du är rädd för att vara ensam med den du älskar har du ett problem. Men om du samtidigt är rädd för att vara ensam med dig själv har du ett jätteproblem”. Kloka ord, men som tur är är jag inte rädd för vissa saker. Så jag ser fram emot att sätta min fot på Kretas torra jord igen, känna dofterna, värmen, atmosfären och irriteras över cikadornas ständiga brus.

Efter semestern kommer jag att återvända till Danmark för en kort kommentar, sedan åka dit igen i 4 veckor med årets sista 3 gästgrupper, och det ser jag också fram emot. För även om det är jobb så är det också lite som en semester för mig. Nåväl, men mer om det senare.

Så om det inte kommer några historier inom de närmaste veckorna är det inte för att jag har dragit ur kontakten och tappat historierna. Alltför många av er som läser mina berättelser varje vecka har bett mig att låta bli, så självklart kommer det berättelser igen. Men precis som kroppen ibland behöver vila, så behöver också själen. Det är faktiskt väldigt intressant att vi på danska har ett ord för själ och ett ord för psyke - (på grekiska kallas båda delarna "psyke"). För oss har själen historiskt sett blivit ett gudomligt begrepp som vi inte riktigt vet vad det innehåller, men i flera av de 791 psalmerna i den danska psalmboken används begreppet själ. De kom dock först långt senare än vad ordet "själ" först beskrevs av den grekiske filosofen och vetenskapsmannen Aristoteles, som tillsammans med Platon anses ha haft störst inflytande på västvärldens tankegångar. Enligt Aristoteles är själen något som finns i både växter, djur och människor. Ett inre immateriellt medvetandefenomen som utgör "kärnan" i alla levande, medvetna varelser, deras inre styrande princip, men också ett begrepp som många religioner har antagit som beteckning för själva livsprincipen, d.v.s. det som orsakar livets processer, såsom självrörelse, tillväxt och reproduktion.

Om Aristoteles har rätt i de antaganden han skrev 3-400 år före Kristi födelse har jag ingen aning om, men jag vet att det är sant som det sägs att vissa saker är bra för själen, var den än sitter och gömmer sig inombords. oss. Det är trots allt ingen som ännu har fått reda på exakt vilken storlek själen är. För egen del är jag dock säker på att det är bra för både kropp och själ, att då och då dra ur kontakten från det vardagliga trumrummet och bara ge sig på nuet utan att spekulera i räkningar som ska betalas, saker till fixas , handla som ska göras, städa, jobba och allt annat vi gör i vardagen.

Men jag kan ändå inte sluta tänka på honom, där Aristoteles har rätt i att själen bor i allt levande. Jag tvivlar mycket på det, men jag undrar att det lilla fröet jag tog ur en Flaski (som jag beskrev i Tales from Crete 40 ) på egen hand och trots all logik, har valt att växa så vackert hemma i trädgården. Den är faktiskt på god väg att bli lika stor som plantan som växte 2011 på Kreta och där jag tog fröet ifrån. Jag vet inte om det kommer att sluta med frukt, alltså den vackra Flaskis, men plantan har i alla fall växt sig stor och stark. Se efter själv.

God månad till er alla, njut av sommaren medan den är här och kom ihåg att även om själen inte kan definieras så är den en viktig del av oss alla.