Sagor från Kreta | 45

Och nu till något helt annat...

Jag kommer inte ihåg vem det var som alltid sa så, men jag minns att det fanns ett tv-program (troligen från tiden då det bara fanns DR1) där programledaren alltid sa det. Kanske kan någon av er läsare komma ihåg vem det var?

Jo, det är något helt annat jag vill berätta, för idag vill jag helt enkelt göra en annons, och det är inte bara för en av de många grekiska leverantörerna vi har i butiken. För den delen inget specifikt om Kreta heller, men historien här är skriven medan jag sitter över en kopp kaffe på vår altan på Kreta och njuter av att det fortfarande bara är 29 grader, för det ska bli lagom varmt under kl. dagar. Men sen är det jättekul att jag och frugan ska åka en tur till Botaniska trädgården och efteråt till Drakona och äta lunch.

Jag ska göra lite reklam för Louis Nielsen (ni vet de med glasögonen). I mina ögon gör de en del catchy och roliga reklamfilmer, men hur är det med kvaliteten på deras produkter. Ja, ja, det är säkert inget fel med det heller. För många år sedan gick jag motvilligt till Louis Nielsen för att få min syn kontrollerad. Jag trodde att jag hade lite svårt att läsa och se skärmen här, som jag använder varje dag. Och ja, visst behövde jag glasögon. Jag kunde lätt se långt (notera tydligt) utan glasögon, men jag hade svårt att titta på tv på avstånd, titta på skärmen och läsa (ja, det har jag väl redan skrivit). Jag var tvungen att skaffa några glasögon med glidande övergång, så det fick jag. De passade mig dock inte alls, för om jag inte redan var en hallick i huvudet så skulle glasögonen nog göra sitt till att jag blev en sådan. Så det byttes till 3 olika glas som jag sedan kunde växla mellan efter vad jag behövde. Så beroende på vad jag gör nu så är det ett ständigt byte av glasögon och jag har alltid minst 2 par olika styrka med mig. Det är lite (läs: mycket ) opraktiskt, men jag har vant mig vid det genom åren. Jag har också vant mig vid att alltid leta efter mina glasögon, för de är aldrig där jag tror att jag lägger dem. Jag tror faktiskt att de har ett helt eget anonymt liv när de är i fickorna och kommer överens om var de ska gömma sig för mig. Det har varit så i många år och det har jag accepterat. Men det värsta är när de 2 paren har gått i clinch med varandra och gör sitt vanliga jippo att trassla in sig i varandra. Problemet är att jag måste använda det ena paret för att hitta det andra, om de inte är 3-4 meter från TV:n, då kan jag hitta dem med det tredje paret, om jag annars också har dem med mig. Men tänk på det, det är något jag utsätts för varje dag, och som regelbundet slutar med att glasögon (båda paren) ryker på golvet när jag ska packa upp dem igen. Det är här reklamen kommer in, för hittills har glasögonen hållit i alla strapatser och den hårda körningen de har haft utan att gå sönder. Jag tycker faktiskt att Louis Nielsen borde prata lite mer om detta i sina annonser, för det har stor betydelse för mig, och kanske för andra också.

När jag började skriva har det ingenting med Kreta att göra. Det enda sambandet är att historien här skrevs medan hustrun och jag är på semester på Kreta och att glasögonen gör samma knep här nere som de gör hemma.

Vi lyckades få upp glasögonen - annars hade du ingen historia idag :-)

Ha en riktigt trevlig helg och kom ihåg att även det minsta leende över det minsta kan ha den största betydelsen för att du ska ha en bra dag.

Michael

1. Undrar om jag får ett par nya glasögon gratis av Louis Nielsen nästa gång, med en sådan annons :-)