Sagor från Kreta | 6

När jag först bekantade mig med grekiskt vin, eller snarare kretensiskt producerat vin, 2005 var det definitivt ingen bra upplevelse. Det smakade rent ut sagt som det värsta plask jag lätt kunde göra bättre hemma på ett av de så kallade 3-veckorsvinerna, det var så populärt att brygga på sin tid.

Egentligen konstigt nog, för på Kreta har det producerats vin i mer än 4000 år och det är just på Kreta som den äldsta vinpressen i världen finns i staden Vathypetro. En vinpress som tros vara från omkring 1550 före Kristi födelse, så de borde annars ha erfarenheten skulle man kunna tro. Men som så många andra turister fick jag precis något av det billigaste och sämsta vinet, vilket servitören på den lokala tavernan berömde och berättade om hur gott det var, och att vinet såklart kom från tavernans egen lilla plantage och producerades enligt konstens alla regler, som man gjort i generationer. Men nej tack – jag valde snabbt att beställa öl till maten istället, även om jag faktiskt var och fortfarande är mest förtjust i vin.

2009 blev jag inbjuden att vara med på vinskörden med en familj på Kreta och det var väldigt trevligt, men efter en lång dag där jag hade stått och matat en elektrisk druvpress med druvor valde jag ändå öl till följande lunch , där alla som varit med i skörden samlades och åt god mat.

En annan av mina goda bekanta på Kreta, som jag fortfarande träffar regelbundet, en kväll när vi trivdes tidigt på våren, tog fram sin lilla Flaski (en sorts ihålig kalabas) och frågade om jag ville smaka på den. bästa vinet som fanns på Kreta. Förväntningarna var höga, så det var klart jag ville. När han hällde upp sa han att detta vin, som naturligtvis var hans eget, bara dök upp på bordet vid mycket speciella tillfällen och var reserverat för de få invigda. Jag smakade den och hade ungefär samma upplevelse som jag hade första gången 2005. Det var som en ovanligt dålig portvin med en hemsk smak och utan karaktär. För att inte göra min gode vän besviken drack jag ändå och fick (tyvärr) fylla på glaset igen. Nästa dag hade mer än tillräckligt att göra med att kämpa mot en ökända huvudvärk, som mer än något annat såg ut som en ordentlig baksmälla, vilket jag inte riktigt kunde förstå efter bara 2 glas vin. "Vad tyckte du om mitt vin, är det inte bara utmärkt?" frågade han med förväntan i rösten.  Det var lite svårt att svara på utan att göra honom besviken, men nej, det var inte på något sätt utmärkt. Det var kanske något av det värsta jag någonsin smakat.

Som tur är har jag nu blivit mycket klokare på grekiska och framför allt kretensiska viner, eftersom det faktiskt finns flera mycket seriösa vinproducenter på Kreta som inte har lockats av EU:s stödprogram att plantera olivträd istället för vindruvor och envist hållit sig i generationer orubbliga i kärleken till att producera något av det bästa inom vin.

Desto mer kan det inte annat än glädja mitt gamla hjärta att vi i vår butik Elenas just har fått import och distribution från några av de bästa vinhusen på Kreta och fastlandet. Faktiskt så många typer att vi inom mycket kort tid kan presentera inte mindre än 40 sorters grekiska viner, främst från Kreta.

Det ser jag personligen väldigt mycket fram emot, så att jag i framtiden kan njuta av ett gott glas kretensiskt vin till maten.