Sagor från Kreta | 60

Vad sägs om en Zorba till jullunch?

Snart drar årets största jullunchdag igång och över hela landet samlar företag och företag, privata som offentliga, sin personal till den årliga jullunchen. För det mesta är festtemat, även om det inte är exakt bestämt, väldigt klassiskt danskt. Vi danskar älskar traditioner, och varför uppfinna nya när de gamla helt uppfyller våra förväntningar. Vad ska vi göra med den röda julslipsen med en grön julgran på som spelar "Merry Christmas" när du trycker på den, den självlysande flugan som alltid faller åt sidan, kanske för att klippet är "made in China", p.g.a. för att inte tala om den klassiska blå tomteluvan från Tuborg, med vita snöflingor och en blinkande röd bordtennisboll som tofs, och självklart renhornen att sätta på huvudet, om alla dessa saker inte kunde tas fram denna gång om året till företagets jullunch. Ja, ja – är det något vi danskar är bra på så är det att hålla julluncher och de flesta av oss älskar det.

Ibland går det dock lite överstyr när Bent från lagret charmas av Yrsa från bokföringsavdelningen när hon visar upp sin nyinköpta röda julklänning. Men sånt här händer uppenbarligen, för som man säger, sinnet slocknar när ölen och snapsen går in. Öl och snaps hör till en "riktig företagsjullunch" och det tänker jag inte alls försöka ändra på (jag gillar faktiskt båda delarna själv).

Men vad sägs om att utmana gästerna med en Zorba, bara för en förändring. När man är turist i Grekland är Zorba-dansen ett återkommande inslag när det hålls en grekisk kväll och det är egentligen inte så svårt. Du måste bara komma ihåg vilket ben som går bakom det andra när du dansar runt i en cirkel. Men ju snabbare musiken går desto svårare blir det att ta reda på vilket ben man ska ta och om det ska vara bakom eller framför det andra. Detta trots att man i princip gör det på samma sätt under hela dansen. Men det är ett otroligt festligt inslag i vilken fest som helst, där även de mest berusade kommer till föga, och det även utan att vara berusade på något sätt.

Om det går riktigt vilt kan man utöka repertoaren med elddans och tallriksdans, men det är nog inte värt att rekommendera, speciellt om festen hålls utomhus.

Oavsett om du ska på den ena eller andra jullunchen, skriv i kommentarsfältet var du ska hålla jullunchen eller luncherna.

Jag kan börja med att säga att jag går på några själv. Imorgon äter vi jullunch hos Elena och det står enligt traditionen på ett praktfullt julbord med allt möjligt gott och så ska vi på konsert och höra mycket bra musik. Nästa lördag ska jag på ännu en jullunch med min fru och hennes arbetsplats på A Hereford Beefstouw, så jag tror att det finns mer än helstekt fläsk och anka, även om det nu också smakar ljuvligt.

Ha en god jullunch till er som måste och lämna nu bilen hemma så ni vet var den är :-)