Sagor från Kreta | 62

Idag vill jag att du ska ha ett litet juläventyr.

Det var en gång en gås, en gris och en ängel som alla var trötta på att vara som de var.
Gåsen tyckte att det var kallt och blött att gå barfota, och det var tråkigt att den bara kunde säga gök, gök! Den önskade innerligt att den kunde sjunga. Ängeln tyckte att alla människor var så otacksamma. De märkte aldrig när det hjälpte dem eller gjorde ett mirakel, och ingen sa någonsin tack! Grisen tyckte att maten var så tråkig. Det blev alltid samma och samma. Det skulle hellre vara en kockfru eller kanske en kock och få laga god och nyttig mat.

Alla tre träffades av en slump på ett litet värdshus vid vägen, ängeln var tvungen att hjälpa krocken, som var deprimerad över julens kommande och vimlet. Grisen skulle slaktas om några dagar, och gåsen bodde på andra sidan vägen, där dess ägare, en gammal dam, praktiskt taget höll den som husdjur. Gåsen var äldst och klokast, för varje dag hörde den hur den gamla damen pratade med sig själv.

Nu satt de alla tre i ett litet trädgårdshus i ett hörn av gästgiveriträdgården. Gåsen hade kommit gående över vägen för att leta efter ruttna äpplen i trädgården, grisen bodde i skjulet, för någonstans måste den vara tills den skulle slaktas, och ängeln hade helt enkelt flytt in i trädgården, bort från orimlig krocka som suckade och klagade hela dagen. Det var ängelns allra första jobb på jorden, och han var redan trött på det och ville hem. Jag kan inte, sa ängeln. Jag är inte lämplig att vara en ängel! Jorden är inte alls vad jag tänkt mig.

"Smygprat", sa gåsen. "Framgång kräver att du gör vad som krävs! Allt du kan visualisera kan du också förverkliga! Ingenting kan stoppa dig om du arbetar för passion! Var det du är bra på!"

"Ja, du pratar precis som Peter," sade ängeln, "men det är så svårt när du måste göra det själv! Jag kan inte!"
"Ska någon av er slaktas?" Grisen tittade frågande på dem.
"Inte jag", sa ängeln.
"Inte jag heller," sa gåsen. "Min gamla dam är vegetarian."
"Så försök att vara realistisk lilla ängel och planera ett mirakel för mig!" sa grisen.
"Jag vill helst inte bli uppäten, jag lagar mycket hellre. Jag har så många idéer på nyttig mat utan grisen på gaffeln, men jag får aldrig prova!"
"Du måste visualisera dina mål", sa gåsen. "Saker förändras inte, vi förändras! Ge plats för egenheter. Tillfälligheter finns inte! Ingenting är bra eller dåligt, det är våra tankar som gör det så! Allt finns inuti dig själv! Visdom kommer inifrån. Livet tillhör den som går upp en timme före de andra!"
"Nu blir jag snart galen", sa ängeln. "Du bara pratar, pratar och pratar. Det är helt som att höra..."
"Ilska är ett tecken på hälsa! Frihet är skrämmande, det finns inget annat att frukta än rädsla! Säg ja till dig själv!" fortsatte gåsen. "Men vet du vad, jag vill verkligen lära mig sjunga."
"Sjung", sa ängeln, "det är inget man lär sig, det är något man kan!"
Grisen suckade.
"Någon sa en gång till mig: "Försök aldrig att lära en gris att sjunga, du slösar bort din tid och du irriterar grisen."
"Jag måste gå till kroken", sa ängeln.
"Jag måste gå hem till min gamla dam", sa gåsen.
"Jag stannar här", sa grisen, för den måste.

Dagen efter träffades de tre vännerna igen.
"När jag kom ner hit sa St. Peter till mig att bara be. Då skulle de svara mig där uppe. Han sa: 'Alla böner besvaras, men böner om förståelse besvaras snabbast.' Nu har jag bett, eftersom Jag förstår inte den kvinnan, men de svarar inte där uppe. Det är som att de glömt mig!" Ängelns röst lät desperat.
"De måste vara upptagna med julmiddagen", sa grisen.
"Alla drömmar kan gå i uppfyllelse om du vågar följa dem", sa gåsen. "Hitta din egen väg. Den som finner sig själv upptäcker att han inte saknar något!"
"Du lyssnar inte på vad jag säger!" skrek ängeln. "Ingen lyssnar på mig!"
"Goda råd är en farlig gåva", sa gåsen. "Ingen kan ge dig vad du vill ha utan dig själv!"
Nu var ängeln desperat. Den var tvungen att prova något annat än vad den hade lärt sig.
"Hon vill inte laga mat," stod det, "det är därför hon är deprimerad. Nu släpper jag ut dig, lilla gris, och du kan gå in i köket och laga lunch. Jag ska göra ett litet mirakel som kommer söv hustrun, och herregud, du måste kunna några bra recept. Kom igen, låt oss gå in och göra något alternativ!"
Grisen lindade ett förkläde runt magen och började skala lök. Krokodilen satt i en stol och sov. Ängeln vred sina händer, detta var helt utanför reglerna, och gåsen satte krockens glasögon på näbben och läste ur kokboken.
"Nu lagar du mat", sa grisen, "men jag skulle också vilja lära mig sjunga!"
"Prova då", sa grisen och bröt ut 6 ägg i en skål. "Vad var det du sa förut? 'Ingen kan ge dig det utom du själv!' Försök nu!"
Ängeln såg skeptisk ut, men sedan utlöste den ett litet mirakel utan att tillåtas. Den vände blicken mot himlen och sa:
"Förlåt, men det var nödvändigt."
Gåsen öppnade näbben och började sjunga. Den vackraste omeletten snurrade och bubblade på spisen. Krocken sträckte ut handen och nosade.
"Mat! Mat som jag inte gjort själv. Underbart. Jag måste ha en skyddsängel. Tack, kära lilla ängel, tack så mycket. Vad glad jag är. Äntligen gör någon något för mig." Hon reste sig och klappade grisen på huvudet. "Du ska aldrig bli slaktad. Du ska jobba här i mitt kök. Men vem är det som sjunger härliga julsånger? Kära gås, du måste komma och sjunga för gästerna varje lördagseftermiddag hela december, och nu ska vi alla äta den härliga omeletten med lök och tomater och inget bacon alls, för det är fett, och nu vill jag gå på diet och försöka bli på gott humör igen."
"Det omöjliga tar bara lite längre tid", sa gåsen och sedan åt de upp omeletten.

Ängeln bara log. Den hörde sfärernas musik igen i sin snäcka.

Berättelse lånad av Ragnhild Bach Ølgaard