Sagor från Kreta | 8

Idag tänkte jag att ni skulle ha en liten berättelse om hur mitt första riktiga affärsmöte på Kreta gick till.

Jag hade länge funderat på att importera en del av den underbara olivolja som produceras på Kreta och sälja den i Danmark, men då var jag inte riktigt säker på vem jag skulle gå till. Jag fick då rådet att kontakta en kille som heter Manolis, som förmodligen hade något av det bästa inom olivolja. Jag försökte sedan ringa honom några gånger, men min grekiska var lika dålig som hans engelska, så det var lite av en uppförsbacke. Vi lyckades dock så småningom upprätta ett möte med hjälp av en gemensam bekant och vi kom överens om att träffas på en Taverna och ta en bit bröd tillsammans. Mötet arrangerades för 20:00.

På mitt vanliga danska vis dök jag upp en kvart innan, för att vara säker på att inte bli sen. Klockan närmade sig 20.00 och servitören kom fram och frågade vad jag ville dricka eller äta. Jag ville vara klar inför mötet och visste också att vi förmodligen skulle ta ett glas vin, ett par Raki eller en öl till maten, så jag beställde en läsk. Runt 20:30 var flaskan med den alltid läckra Gerani Citrontom, och satt som man gör när man blir lite rastlös, och vände det tomma glaset runt och runt.

Klockan var 21.00 och hungern smygde sig sakta på. Ärligt talat kunde han lika gärna ha kommit förbi nu, tänkte jag, men avfärdade det som förmodligen bara trafiken som hade försenat honom. Klockan 21:30 fanns det fortfarande inga spår efter honom, så efter att servitören hade flera skelett vid mitt bord valde jag att beställa en kanna vin och lite mat, som för övrigt smakade utmärkt. Flera gånger tänkte jag att det kanske var jag som hade misstat krogarna, datumet eller tiden, men jag var nu helt säker på att det var både rätt plats, rätt datum och rätt tid.

Nåväl, men jag fick äta, dricka lite av mitt vin och även åt den obligatoriska lilla efterrätten och Raki efter maten och startade ett samtal med några andra gäster. Lite innan Klockan 23:00 kom servitören till mig och sa att Manolis (den jag skulle träffa) precis hade ringt och sagt att han inte kunde komma idag ändå, men att vi bara kunde träffas en annan dag. Problemet var bara att jag dagen efter var tvungen att återvända till Danmark. Några veckor senare gjorde vi återigen en överenskommelse om att träffas över middag, men i princip samma sak hände igen. Vi skulle träffas igen kl 20.00 men Manolis dök inte upp förrän runt 23.30 och hann inte hälsa på mig eftersom det var så många andra han kände på Tavernan att han var tvungen att hälsa först. Jag väntade nog lite naivt, för jag visste att han hade något av den bästa oljan man kan få på Kreta, och han hade lovat att ta ett prov med mig, som jag skulle ta med till Danmark och få det analyserat.

Till slut kom han fram och satte sig och vi började prata lite löst. "Jag är glad att få smaka på din olivolja och få den till Danmark och få den analyserad", sa jag. "Jo, olivoljan - jag glömde det, men du kan bara få det en annan dag. Men jag kan garantera dig att det är den bästa oljan som finns”, svarade han.

Naturligtvis är inte alla greker så här, men när man har handlat med greker i över 6 år, som vi har i Elenas, måste man också inse att möten och tider inte är det de är mest intresserade av. Å andra sidan , de bryr sig verkligen om att du ska njuta av livet och nuet varje sekund, och inte vara en slav av att titta på klockan eller mobilen konstant, utan vara närvarande där du en gång var, med dem du nu är en gång är med. Du kanske borde tänka på det nästa gång du sträcker dig i fickan efter din telefon, bara för att se om det finns några nya notiser på Facebook som du har missat sedan du senast tittade på din telefon för 5 minuter sedan.  Och olivoljan....Ja den ÄR helt fantastisk, så den var värd att vänta på då, för snart många år sedan.

kaló mína / kaló mína / bra månad