Sagor från Kreta | 9

När jag då och då sköter vår verksamhet i Hem (och det händer då och då) kommer kunder regelbundet in och frågar när jag flyttade till Danmark, eftersom de tycker att jag pratar ganska bra danska. Varje gång måste jag göra dem besvikna med att jag faktiskt både är uppvuxen och född i Danmark av danska föräldrar. Det lämnar alltid ett så litet tomrum, för kunderna har ingen aning om vad de ska säga och det slutar ofta med ett; väl tänkte vi.....

När jag går runt i Chania på Kreta, som jag ofta gör, kommer några äldre greker regelbundet fram till mig och frågar om vägbeskrivning eller något annat. Varje gång måste jag göra dem besvikna med att jag faktiskt är dansk, uppvuxen och född i Danmark av danska föräldrar. Det lämnar också ett så litet tomrum, varefter de gärna säger; ja vi tänkte ……, men då brukar de be om ursäkt och gå vidare, som med ett samtal sinsemellan som jag sällan förstår helt, men tydligt från deras kroppsspråk och utseende visar att de inte riktigt tror på vad jag säger.

I ett av de områden i gamla stan i Chania där jag åker mest, blev jag för några år sedan stoppad framför en krog av en av ägarna. Först trodde jag att han ville att jag skulle komma in och äta eller ta en drink och det sättet att shanghaia kunder är väldigt emot mig. Speciellt för att han faktiskt gick efter mig och ringde mig. Inte vid namn, men definitivt för att få mig att sluta, vilket jag motvilligt gjorde. ”Förlåt”, sa han, ”jag trodde definitivt att du var min far, men det konstiga är att han dog för flera år sedan. Du måste verkligen be om ursäkt för det, men du ser precis ut som honom” upprepade han. Fiffigt sätt att försöka locka in kunder var min första tanke, men så var det inte alls. Han menade verkligen det han sa och blev riktigt chockad när han först såg mig. Sedan dess har det med åren blivit ett sånt skämt, så när jag närmar mig honom skriker jag gärna åt honom att han ska sköta och sköta sitt jobb, för nu kommer hans pappa. Jag själv tyckte det var lite roligt de första gångerna, men jag kunde också se på honom att det verkligen påverkade honom varje gång och han stod nästan skolad när jag gick förbi och han är en av de enda som aldrig någonsin frågat. mig om jag inte ville gå in på hans krog, så det är åtminstone inte därför.

Jag har ingen aning om vad jag ska tillskriva sådana upplevelser själv, men jag vet att första gången jag landade på Kreta utbrast jag väldigt impulsivt och spontant något om att jag hade kommit hem. Jag vet också att jag känner Chania mycket bättre än jag någonsin har känt till Østerbro i Köpenhamn, där jag både är född och uppvuxen och levde de första många åren av mitt liv och känner mig mycket mer hemma i Chania.

Så jag kanske levde förut och var kretensare och kanske djupt i själen är jag grek, men jag är nu mer benägen att hitta två sorters människor, som det förstås var en grek som sa; de som är grekiska och de som vill vara det.